Min käre lillebror Martin ... Kan man annat än älska denna lille filur.
Många saker på G, kan allt, är med på allt och bryr sig om alla.
Ni som följer honom på fb vet hur roliga statusar han får till alltid:)

Jag bad honom i fredags på sjukhuset att han kunde få lägga upp en status att jag hörde av mig så fort jag fick använda min mobil typ och denna lilla status knåpa han ihop då...

Visst e han läcker min fine lillebror... Gråter varje gång jag läser den :)

Älskar så klart mina andra två fina syskon med Mikael som varit hos mig i stort sett alla dagar och sett hur jag mår eller ringt varje dag.
Och min älskade stora syster Monica som jag lärt mig så mycket av och så mycket kul vi haft ihop när vi var yngre och var ute och hittade på hyss.

Nu när man varit med om denna hemska lilla upplevelse som kunde slutat på så många andra sätt Än detta lyckliga så går tankarna mycket och jag önskar att jag hade visat och sagt åt mina syskon att jag älskar dem...
Jag är ju inte så duktig på att framföra såna saker då jag är så satans blödig och bölar för minsta lilla.

Men det är ju sant att jag älskar er så mycket alla tre och jag vet inte vad jag skulle gjort utan nån av er <3.


/Maria

Ja så här började jag ju då mitt 2015.
En kompis och jag skulle åka och fika då ett träd trillat över vägen och vi var tvungna att stanna bilen!
Vi gick ut och rensade lite på vägen och det sista jag minns är att han säger :
Sätt dej nu i bilen.... Och jag går mot bilen!

Nästa bild jag har i huvudet är en massa ambulansfolk och sjukhusfolk... Men just då fattade jag inte att det var mig de grejade med!!!

Hela fredagen är ett stort töcken.... Jag vet att jag hade nära och kära hos mig och jag vet att jag var fastspänd ett bra tag. Jag minns att jag blev illamående och kräktes några gånger när de körde mig i korridorerna mellan röntgen osv. Jag minns även alla nålar de stack i mig.... Jag som hatar nålar ser ut som en jävla nåldyna nu. Sen allt annat har jag typ fått berättat för mig... Alla konstiga saker jag kläckte ur mig om mina nya gardiner som väntar på posten osv.

Själva olyckan säger alla att jag hade änglavakt med tanke på stenar och buskar som fanns i diket där jag tog min flygtur till. Som min bror Mikael sa hade jag nog morfar min med mig... Min saknade morfar Willy vakade nog över mig för att det inte var min tur än <3.

De skador jag drog på mig förutom alla mina fina skiftande blåmärken och skrubbsår och stygn lite här och där, fruktansvärt huvudvärk och yrsel det är....
En spricka i bäckenet som läks av sig själv så smått men gör förbannat ont så fort jag ska flytta mig eller röra mig lite i sängen... Men men sånt man får ta.
Någon liten blödning i magen som slutade. Sen är det då mitt lilla knä som fick smällen o korsbandet är skadat. Har en ställning på det benet i sex veckor till att börja med... Återbesök om tre veckor ca. Så nu linkar man fram så gott det går på kryckor som inte är så sköna pga stygnen på mina armbågar :)
Mina glasögon försvann så just nu lever jag med min ca10-15 år gamla .... Inte så bra men har en tid att kolla synen idag.

Mitt i röran lyckades jag slå fel pinkoder o pukkoder mm o låsa min mobil.... Kom ut på nätet till slut när jag låg på kirurgen och kunde få lite kontakt med omvärlden.
Det var jättemånga som då hade skrivit till mig på bla fb och detta fina fick jag av min älskade dotter... Min käre bror skrev ut det så jag kunde läsa det

Grät som en liten baby när jag läste det om och om igen... Fick även bla dessa....

Gissa hur många tårar jag fällt där inne på sjukhuset för jag känt och känner er värme och omtanke om mig <3. Jag har läst alla inlägg ifrån er allihopa på min fb och blir jätterörd <3. Tack ska ni ha alla alla fina vänner. Och nu menar jag även mina kompisar utan fb som kom till mig på sjukhuset och hälsa på när jag inte var i så gott skick.... Ni betyder allt för mig mina fina älskade vänner <3.
Jag skriver inga namn för hjärnan är inte helt i funktion än så jag vill inte glömma någon alls<3.

Fick ett meddelande på messenger som jag blev lite förvånad men väldigt glad och kaxig över

Jag var ju tvungen att svara Cleas och han svarade tillbax två gånger till tror jag.... Stolt som en tupp blev ju jag.
I går när jag kom hem fick jag reda på vem som fixat med denna fina hälsningen .... Min kära svägerska Lisa <3.... Hon tyckte jag kunde få något extra

Tack så mycket Lisa <3 för allting ni gjort dessa dagar.

Nu de närmaste dagarna ska jag försöka lära mig hantera mina kryckor lite bättre och få till en vardag igen....

Jag är evigt tacksam att jag kom så här lindrigt undan.... 5 dar på sjukhus efter att blivit påkörd.... Det kunde ju gått så mycket mycket värre.
Jag är evigt tacksam att jag hade min kompis med mig som hittade mig i diket och larmade ambulansen...
Vem vet hur det hade slutat annars?
Men den tanken låter jag faktiskt bli att tänka på....
En nattpersonal På Avs sa det till mig att jag skulle vara glad att jag inte har ett endaste minne av det som hände där ute på vägen.... Och det är jag verkligen <3.

Jag är bara glad att det gick så här bra och är tacksam för all vänlig och omtänksam personal jag mött på akuten, Iva, Ava och kirurgen.
Tack till precis alla som hjälpt mig, hälsat på mig, tänkt på mig och funnits till hands för mig <3....
Jag älskar er allihopa !!!!
/Maria

Julen är utstädad och nyår passerat.

Ett nytt år har kommit, ingen vet vad som väntar...

Jag gjorde några val sommaren-hösten 2014 som påverkade alla i mitt liv... Familjen, släkten och vänner.
Många blev arga, ledsna, besvikna, frustrerade på mig.
Tycker att jag är en egoist.
Jag förstår det och respekterar det fullt ut men jag önskar att de kan respektera hur jag känner och tänker också. Allt har två sidor...

Jag lever med mitt beslut i tankarna dagligen och vet att många många fortfarande tycker illa om mig. Jag hoppas bara att det kan minska lite under 2015 kanske.
Eller att jag kan få det sagt direkt till mig och inte på omvägar.
Kommer bli ännu mer snack efter detta inlägget det vet jag ju....

Men det är mitt val och jag kunde inte gjort annorlunda.

Jag vet vilka mina vänner är och att de finns där för mig....
Både gamla vänner och nya vänner, en del nära och andra på lite mer avstånd men de finns och det vet och känner jag i mitt hjärta. Både de jag pratar med dagligen och de som jag skickar något sms med.

Nu kan jag bara blicka framåt och se vad detta året har att ge...
Jag har inga planer för 2015 men hoppas att jag kan vara en bra människa och finnas till för de som behöver mig.
Och att vissa människor kanske kan börja förstå mig lite med.

Gott nytt år alla kära vänner <3 och en god fortsättning på det nya året

Puss
Maria