Gun

3 mars 2015 07:59

jag förstår att många tycker att det inte syns utanpå, men smärtan inuti kan ingen se eller ens ana. Sedan är det ju den psykiska smärtan också som troligen kommer när du ska börja köra själv igen. Du vet att vi tänker på dig. Du har också hittat det bästa hjälpmedlet, att kunna skriva av dig. Kämpa på Maria, längtar efter dig och ditt glada, smittande skratt. Det jag saknar med Kajutan är just dig. Kram Gun.

Gunilla

3 mars 2015 11:43

Åh Maria... Det är så f-bannat tråkigt att höra just det, att ana den där misstanken om att man bara "gnäller" för att få medömkan! Du får säkert också höra hur du ska hantera dina bekymmer: -drick tranbärsjuice, så gjorde min syster ;), -ät stenålderskost för så gjorde min kompis pappa ;), -slå kullerbyttor bakom soffan för det gjorde min farbrors exfru ;), -gå hela tiden med vänster fot före, det hjälper enligt en artikel i Skvallers ;) osv. Bara le o se glad ut samtidigt som du funderar på vilken film du vill se i helgen eller kanske planerar för semestern o så snart munnen slutar röra sig så tackar du för tipset o traskar vidare. Låt dem inte påverka dig mer än så. De vill förmodligen väl men det är DU som känner din kropp bäst. Det är bara DU som vet vad du orkar! Se där, där fick du ett tips från mig också :P!!
Klart att du funderar över olyckan, vad som verkligen hände, vad som kunde hänt o hur det hade påverkat dina nära o kära o alla oss andra som också bryr oss om dig. Jag hade definitivt analyserat det gång på gång på gång :)! Hur den människan som körde på en annan människa utan att kontrollera hur det gick mår idag kan vi bara fantisera om. Antingen mår hen fruktansvärt dåligt över upptäckten om vilken feg o okänslig människa hen visade sig vara som inte stannade o inte heller har erkänt sin handling senare. Eller så är hen "bara" fullständigt vidrigt dum i huvudet utan något som helst samvete o en sådan person är ju riktigt skrämmande!
Oavsett vilket så är vi många som är otroligt glada över att du trots allt inte fick ännu värre skador vid olyckan. Jag hoppas verkligen att du kommer till att bli riktigt bra igen och så småningom slippa att känna av dina skador. Vi är många som är tacksamma för att vi fortfarande kan få höra ditt glada fnitter för vi gillar dig Maria! Fortsatt lycka till med din rehabilitering!

Maria

3 mars 2015 16:34

Åh blir helt rörd av era fina kommentarer om mig ❤️❤️❤️
Kom några tårar här ner för kinderna 😢
Tack snälla snälla 💗💗💗