I eftermiddag när jag stod i soprummet på jobbet hörde jag dörren in till avdelning öppna sig....

In kommer ett blomsterbud    och frågar efter mig....

Ehhh ja...det är jag..... igen typ.....

Han konstaterar att han lämnat blommor åt mig där innan och jag svarar ja...

en fyra -fem gånger ca...

Sen säger han - Du måste vara speciell!

Och jag bara....eh eller så han han hittat på hyss  

Då svarar han.... - Nä tror mer på det första att du är speciell     .....

vad svarar man på det ?

Blev jätteglad för den fina buketten och ser fram emot vår weekendresa till Paris         

Sitter och fixar lite med en beställning och lyssnar på gamla cd-skivor med Arvingarna   

Då kom denna låten upp (hittar den inte på spotify med arvingara)

Hoppas länken fungerar.....

Tårarana börja spruta helt hysteriskt....    

Olyckan dök upp...det är längesen jag suttit och funderat runt den.....men det bara ploppa upp....

Det var läskigt, skönt, uttömmande, ....jag det var en översvällande blandning av känslor....

Nu efteråt är det bara skönt....ibland behöver man bara släppa alla spärrar och låta tårarna komma.

Men nu ska jag fixa lite mat åt mig....

Vad hittar ni på en kväll som denna?

Var rädda om varandra och er själva.....

Ha en underbar kväll....

Kramizar

Maria